|
|
| Politisk status | Historisk stat / Icke erkänd |
| Officiellt språk |
Engelska (officiellt) Igbo |
| Huvudstad | Enugu |
| Statschef | Chukwuemeka Odumegwu Ojukwu |
| Motto | Peace, Unity, Freedom |
| nationalsång | Land of the Rising Sun (nationalsång) |
| Självständighet (från Nigeria) |
30 maj 1967 (Självständighet upphörde 15 januari 1970) |
| Folkmängd (på anspråkat område) |
13,500,000 (est.) |
| Valuta | Biafranskt pund |
Biafra, var en kortlivad självständig stat i Västafrika, som erkändes av ett fåtal stater (Elfenbenskusten, Gabon, Haiti, Tanzania & Zaire. Biafra var en utbrytarrepublik från Nigerias östra region som utropade självständighet den 30 maj 1967 med huvudort Enugu. Den hade ursprungligen ca 13,5 miljoner invånare, varav huvuddelen var från det kristna Igbofolket. Nigerias federala regering vägrade att acceptera Biafras självständighet vilket resulterade i Biafrakriget som varade fram till 1970. Den 15 januari 1970 kapitulerade Biafra och regionen införlivades igen i Nigeria. Den formella kapitulationen i kriget skedde tre dagar tidigare, den 12 januari. Biafras ledare var överstelöjtnant Odumegwu Ojukwu.
redigera Svensk aktivitet i Biafra
I Sverige fick Biafra särskild uppmärksamhet efter att piloterna i det svenska charterbolaget Transair genomförde ca 300 nattliga inflygningar för att hjälpa den svältande civila befolkningen. Flygchefen Bengt Lindwall genomförde själv 115 flygningar. Under den första flygningen var greve Carl Gustaf von Rosen med tillsammans med kapten Claes Smith och kapten Bengt Lindwall.källa behövs Insatsen i Biafra ansågs vara olaglig av den svenska regeringen. Det lilla svensktillverkade flygplanet MFI-9 kom också att klassas som krigsmateriel som en konsekvens av detta.källa behövs Man får dock inte glömma att svenskarnas insatser endast riktades mot militära mål, särskilt de bombflygplan som terroriserade biafranska civila.källa behövs
Internationella Röda Korskommittén (ICRC) deltog med humanitärt understöd till den svältande befolkningen med operationsbas i Santa Isabel (numera Malabo) på ön Fernando Poo (del av numera Ekvatorialguinea). Svenska Röda Korset ingick i ICRC-operationen med en understödsgrupp ledd av Magnus Bruzelius. Flygvapnet ställde ett Herkulesplan (C-130E) jämte besättning till Röda Korsets förfogande. För den flygoperativa verksamheten svarade Sven Lampell, tidigare flottiljchef för F 15 i Söderhamn. En av de deltagande svenska läkarna föll offer för krigshandlingarna. Flera andra blev sårade. Antalet hjälpflygningar ifrån Sao Tome och Principe som tillhörde Portugal vid denna tidpunkt var emellertid mycket mer omfattande och pågick långt efter att Röda Korset avslutat sina inflygningar. Bilder av svältande barn som led av kwashiorkor, med stora magar och smala armar och ben, gav uttrycket "biafrabarn".
Transair Sweden och Röda Korset opererade oberoende av varandra, men Transair gjorde ett antal inflygningar från Fernando Poo under kapten Bengt Lindwalls ledning innan verksamheten upphörde p.g.a brist på personal och tillgängliga flygplan/DC-7 från svensk sida.