Jakas reklama 

 

Република България
Republika Bălgarija
Republiken Bulgarien
Bulgariens flagga
Bulgariens statsvapen
(Flagga) (Statsvapen)
Nationellt valspråk: Съединението прави силата
(bulgariska för "Enhet ger styrka")
Nationalsång: Mila Rodino
Bulgariens läge
Huvudstad Sofia
Största stad Sofia (cirka 1.400.000 inv.)
Officiellt språk bulgariska
Statsskick
President
Premiärminister		 republik
Georgi Părvanov
Sergej Stanisjev
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd		 från Osmanska riket
3 mars 1878 (autonomi)
5 oktober 1908 (deklarerad)
Yta
 • Totalt
 • Vatten
110 910 km² (103:e)
0,3 %
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet
7 385 367 (95:e)
67,4 inv/km² (102:a)
BNP (PPP)
 • Totalt 2008
 • Per capita
$93 805 miljoner (66:a)
$12 372
Valuta bulgarisk lev (BGN)
Tidszon EET (UTC+2)
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod
Musala
2 925 m ö.h.
Burgassjön
27,5 km²
Donau
2 850 km
HDI 0,824
Nationaldag 3 mars
Landskod BG, BGR
Landsnummer +359

Bulgarien (bulgariska: България, Bălgarija), officiellt Republiken Bulgarien (Република България, Republika Bălgarija, uttalas [rɛˈpubliˌkə bɤlˈgarijə]), är en republik i sydöstra Europa som gränsar till Grekland, Serbien, Makedonien, Rumänien och Turkiet och har kust mot Svarta havet.

Landet har bibehållit samma traditioner, språk och alfabet sedan det första bulgariska riket 681-1018 e.kr. Under långa tider utgjorde dåtidens bulgariska imperium större delar av dagens Balkan, därmed spred de deras alfabet, litteratur och kultur bland de slaviska och de närliggande länderna i östeuropa. Århundraden senare med nedgången av det andra bulgariska riket (1186-1322 e. kr) kom landet under det ottomanska rikets styre under nästa 500 år. Det rysk-turkiska kriget (1877-1878) bidrog till ett återetablerande av en bulgarisk stat som en konstitutionell monarki år 1878, med San Stefanofördraget som födde den tredje bulgariska staten. Efter andra världskriget blev Bulgarien en kommunistisk stat och en del av östblocket. År 1990, efter revolutionen 1989, gav kommunistpartiet upp sitt maktmonopol och Bulgarien blev en kapitalistisk stat med fri marknad.

Dagens Bulgarien överlappar regionerna från Antikens Rom; Moesia, Trakien och Makedonien. Bulgarien började redan att tillverka gyllene föremål 500 år f. kr.[1]

Bulgarien ligger på nordöstra delen av Balkanhalvön och har en yta på 110 910 kvadratkilometer. Bulgarien har cirka 7,3 miljoner invånare. Största stad och huvudstad är Sofia med 1,4 miljoner invånare. Därefter kommer Plovdiv med cirka 382 000 invånare och hamnstaden Varna med 326 000 invånare.[2] Det nuvarande statsskicket är demokratisk republik. Bulgarien är medlem i både Nato och EU sedan 2004 respektive 2007.

Innehåll

redigera Historia

Detta avsnitt är en sammanfattning av Bulgariens historia
Gammal basilika i staden Pliska

Det "första bulgariska riket" bildades när ett östligt folk, bulgarerna eller protobulgarerna, flyttade in i området i slutet av 600-talet och med tiden blandades med de slaver som sedan tidigare levde där. Under khanen Boris I antogs officiellt kristendomen år 864.

En till bulgarisk fornslaviska närstående språkform, fornkyrkoslaviskan, användes som liturgiskt språk hos olika slaviska folk och utvecklades till de varianter av kyrkslaviska som fortfarande används i liturgin i östligt ortodoxa kyrkor i slaviska länder. Städerna Preslav och Ohrid i det bulgariska imperiet blev viktiga lärosäten, där troligen det kyrilliska alfabetet utvecklades.

redigera Bulgarien blev självständigt

Det första bulgariska rikets tid präglades till stor del av konflikter med Bysantinska riket, och från slutet av 900-talet till slutet av 1100-talet var Bulgarien mestadels integrerat i detta.

1186 blev Bulgarien åter självständigt under det "andra bulgariska riket", som blev en stormakt som härskade över väsentliga delar av Balkanhalvön. I slutet av 1300-talet erövrades Bulgarien av det Osmanska riket, som landet sedan kom att tillhöra i nästan 500 år till 1878.

Munken Paisij Chilendarski var den första som skrev på modern bulgariska med sin Den slavisk-bulgariska historien från 1762. Detta historieverk har blivit något av ett nationalepos, och satte i gång en nationell kulturell och politisk rörelse, den bulgariska renässansen. Ryssland var en aktiv part i Bulgariens självständighetskamp under andra hälften av 1800-talet.

redigera Furst Alexander

I september 1879 hölls de första allmänna valen till parlamentet. Parlamentet dominerades av liberaler, som furst Alexander hade svårt att samarbeta med. Han lät upplösa parlamentet och utlyste nyval till tidigt 1879.

redigera Furst Ferdinand

När fursten hade lämnat landet togs styret över av ett regentskapsråd, lett av talmannen Stambolov. En nationalkongress samlades för att välja ny regent, medan förhållandet till Ryssland blev allt sämre. I mars 1887 skedde flera revolter vid olika militärregementen och Stambolov slog ned dessa brutalt - som straff avrättades var tjugonde soldat vid dessa regementen. Nationalförsamlingens sökande efter en ny regent kunde avslutas när prins Ferdinand av Sachsen-Coburg-Gotha i juli 1887 valdes till ny regent.

redigera Balkankrigen

När Ivan Gesjov tillträdde som premiärminister 1911 ville han förbättra relationerna med Ryssland. Ryssland ville att Bulgarien och Serbien skulle ingå en allians. I Albanien skedde upplopp och revolter och Ryssland fruktade att någon av stormakterna skulle välja att intervenera militärt. Både Serbien och Bulgarien var intresserade av att erövra territorium från Osmanska riket och den 13 mars 1912 kom man överens om att Makedonien skulle delas. I maj slöts ett liknande avtal med Grekland och tillsammans med Montenegro bildade länderna en hemlig pakt, Balkanförbundet, riktad mot Osmanska riket. I oktober anföll de allierade och första balkankriget inleddes. Det blev en stor framgång för Bulgarien. Landet erhöll 1913 kust vid joniska havet och Adrianopel. Oenighet med de andra segrarmakterna ledde snabbt till andra balkankriget där Bulgarien besegrades och tvingades avträda en stor del av landvinsterna i första kriget.

redigera Första världskriget

Konungariket Bulgarien 1915

Efter Balkankrigen behövde landet pengar för att kunna börja betala av krigsskadeståndet och i juli 1914 fick Bulgarien låna 500 miljoner leva av tyska banker. När första världskriget bröt ut uppvaktades både Ferdinand och premiärminister Vasil Radoslavov från både ententen och centralmakterna men kungen förklarade att landet var strikt neutralt. Landet hade en strategisk placering mellan Turkiet och Österrike nära Bosporen och hade trots nederlaget kvar en betydande armé. I oktober 1915 gick Bulgarien med i kriget på centralmakternas sida och deltog i det lyckade fälttåget mot Serbien.

Medverkan i kriget skapade dock stora problem med matförsörjningen. Livsmedel och hästar köptes upp eller beslagtogs av militära myndigheter och hungersnöden utmynnade i krav på att Bulgarien skulle dra sig ur kriget. När Frankrike och Storbritannien anföll den 15 september 1918 hade de bulgariska trupperna inte mycket att sätta emot och den 29 september undertecknades ett avtal om eldupphör. Ferdinand abdikerade och lämnade Bulgarien den 3 oktober. Han efterträddes av sin son Boris III.

redigera Mellankrigstiden

Efter världskriget tog Agrarpartiet under Aleksandăr Stambolijski makten i landet efter en inledande kamp med socialisterna och ett tveksamt val 1920. En jordreform genomfördes och i valet 1923 vann Agrarpartiet en storseger. Dock genomfördes en statskupp i juli 1923 och Stambolijski dödades. Den nya regeringen under Aleksandăr Tsankov förföljde agrarer och kommunister. Efter ett kort demokratiskt mellanspel i början av 1930-talet inträffade flera statskupper och från 1935 var makten hos kung Boris, som förbjöd de politiska partierna.

redigera Andra världskriget

När andra världskriget bröt ut i september 1939 förklarade sig Bulgarien neutralt. Kung Boris sade nej till propåer om att ingå i pakter med andra länder och tackade nej till en biståndspakt med Sovjetunionen i oktober 1939, erbjudande att ingå i Balkanpakten i februari 1940 och ett nytt förslag i november 1940 om en biståndspakt med Sovjetunionen som skulle ge Sovjet en flottbas i Bulgarien. Frankrikes fall sommaren 1940 innebar att det tyska trycket på balkanstaterna ökade och i Wien tilldelades den 7 september 1940 Bulgarien södra Dobrudzja, vilket tyskarna tvingade Rumänien att släppa.

I december 1940 inleddes dock samtal med Tyskland eftersom tyskarna planerade att anfalla Grekland. Den 1 mars 1941 undertecknade premiärminister Bogdan Filov Tremaktspakten med Tyskland i Wien och därefter kunde tyska trupper transporteras genom Bulgarien på väg till Grekland. Därmed hade Bulgarien anslutit sig till axelmakterna.

Den 17 augusti 1944 förklarade sig Bulgarien vara neutralt och krävde den 25 augusti att alla tyska trupper skulle lämna landet. Då fanns Röda armén redan i Rumänien och den 30 augusti förklarade Sovjetunionen att de tänkte strunta i Bulgariens neutralitetsförklaring. Den 5 september förklarade Sovjetunionen krig mot Bulgarien. Den 7 september hade alla tyska trupper lämnat landet och samma dag förklarade Bulgarien krig mot Tyskland från följande dag.

redigera Kommunismen

Kommunisterna grep makten i Bulgarien 1946, efter ett år av samregerande med de demokratiska krafterna. Förändringarna i Östeuropa i slutet av 1980-talet nådde även Bulgarien; 1990 valdes den förste ickekommunistiske presidenten, och 1991 infördes en demokratisk grundlag i landet.

Bulgariens flagga med de andra flaggorna utanför Eu-parlamentet i Bryssel.

Bulgarien blev medlem av Nato 2004 och av EU 1 januari 2007.

redigera Modern historia

I juni 2009 kommer Bulgarien ställa upp för första gången i EU-parlamentsvalet tillsammans med Rumänien, det bidrar till att valet kommer att bli det största EU-parlamentsvalet i EU's historia, världens största transnationella val och världens näst största demokratiska val efter Indien. Detta kommer att bli det första Europaparlamentsval som Bulgarien och Rumänien deltar i samtidigt som de övriga medlemsstaterna. När Bulgarien och Rumänien anslöt sig till unionen 2007 medförde då att antalet mandat i parlamentet ökade till 785. Efter valet 2009 måste antalet mandat minskas ner igen, till 736 som det ska vara enligt Nicefördraget. Med Lissabonfördraget skulle antalet mandat vara 751.

redigera Geografi

Karta över Bulgarien
Satellitbild över Bulgarien och den brand som bröt ut på Balkanhalvön 25/7 2005
Huvudartikel: Bulgariens geografi

Bulgarien består av delar av de klassiska regionerna Thrakien, Moesia och Makedonien. Den sydvästliga delen av landet är bergig med två alpina bergskedjor, Rilabergen och Pirinbergen. Längre österut ligger den lägre men mer extensiva bergskedjan Rodopibergen. Rilabergen inkluderar Balkans högsta topp, Musala som når 2 925 meters höjd. Balkanbergen går igenom hela landet från väst till öst, norr om den välkända Rosendalen. Området söder om bergskedjan kallas Östrumelien. I sydöst, öst vid Svarta havet samt norr vid floden Donau finns kuperad slättmark. Andra större floder är Struma och Maritsa i söder.

redigera Klimat

Bulgarien har i sina norra och nordvästra delar ett inlandsklimat, medan klimatet i sydöst är av medelhavstyp, och i bergsområdena av övergångstyp. Medeltemperaturen är -1 °C på vintern och 21 °C på sommaren, med några graders variation.

Nederbörden håller sig mellan 530 och 685 millimeter per år, utom i bergsområdena där det faller omkring 1 200 millimeter. Den har sommarmaximum i norra delen och vintermaximum i söder. Snö faller mest i bergstrakterna, men även låglandsområdena i norr kan under några veckor ha snötäcke.[3]

redigera Växt- och djurliv

Utsikt över Sjipkapasset

Flera olika biogeografiska provinser möts i Bulgarien, det innebär att både flora och fauna är förhållandevis artrika. Landet hyser även ett flertal endemiska arter.

Mycket av den ursprungliga vegetationen är ödelagd. I dag är en tredjedel av landet skogklädd, varav nästan en tredjedel utgörs av sentida planteringar. Stora områden, som ursprungligen hyste sommargröna lövskogar, har numera ersatts av buskmarker, så kallade sjibljak, med bland annat hassel, ullek, berberis, judasträd och syren. På Balkanbergens (Stara planina) lägre delar samt i hela norra och västra Bulgarien är floran av centraleuropeisk typ. Skogarna domineras av ekar (ungersk, turkisk, skogs- och bergek) och avenbok, med inslag av bok och lönnar. På högre nivåer dominerar bokskog, på vissa ställen finns även barrskog med silvergran, gran, tall och makedonisk tall. Rodopibergens lägre delar är bevuxna med lövskog av bok, avenbokarter, ekarter, europeisk humlebok och mannaask. På högre höjd ersätts dessa av barrskog med svarttall, tall och silvergran. I nordöstra Bulgarien är vegetationen ursprungligen stäppartad med gräs och ettåriga örter, men området är numera till stora delar uppodlat. I sydöst består skogarna av flera ekarter och orientalisk bok.

Däggdjursfaunan i skogs- och bergsområdena är typiskt centraleuropeisk med dovhjort, rådjur, vildsvin, vildkatt, gems, brunbjörn och varg. På stäppområdena i nordöst finns sisel, hamster, stäpp- och tigeriller. I landets södra delar finns också guldschakal. Gott och väl 350 fågelarter har påträffats, varav 240 är regelbundna häckare. Häribland finns många rovfågelarter, samtliga europeiska hackspettarter, vit resp. svart stork, härfågel och biätare. Bland kräldjuren kan särskilt nämnas kärrsköldpadda, smaragdödla, taurisk murödla (Podarcis taurica) och eskulapsnok.[4]

redigera Städer

Plats Stad Befolkning Plats Stad Befolkning
1. Sofia &&&&&&&&01393565.&&&&&01 393 565 6. Stara Zagora &&&&&&&&&0152619.&&&&&0152 619
2. Plovdiv &&&&&&&&&0376501.&&&&&0376 501 7. Pleven &&&&&&&&&0122989.&&&&&0122 989
3. Varna &&&&&&&&&0349416.&&&&&0349 416 8. Sliven &&&&&&&&&0104304.&&&&&0104 304
4. Burgas &&&&&&&&&0203797.&&&&&0203 797 9. Dobrich &&&&&&&&&0103309.&&&&&0103 309
5. Russe &&&&&&&&&0167715.&&&&&0167 715 10. Shumen &&&&&&&&&0103016.&&&&&0103 016

Se även Lista över städer i Bulgarien

redigera Statsskick och politik

Vakter från det bulgariska nationalgardet utanför presidentpalatset i Sofia
Försvarsdepartementet i Sofia

Detta avsnitt är delvis hämtat från engelskspråkiga Wikipedia

Bulgariens nuvarande författning antogs 12 juli 1991. Enligt den är Bulgarien en parlamentarisk republik.

redigera Verkställande makt

Bulgariens president (sedan 22 januari 2002 Georgi Părvanov) väljs i direkta val för en femårig mandatperiod med möjlighet till omval en gång. Presidenten är statschef och överbefälhavare och kan fördröja lagstiftning genom att återkalla lagförslag till parlamentet för ytterligare debatt. Parlamentet kan dock upphäva presidentens veto med ett enkelt majoritetsbeslut.

Ministerrådet (regeringen) leds av premiärministern (sedan 16 augusti 2005 Sergej Stanisjev) och är det viktigaste verkställande organet. För närvarande består det av 20 ministrar. Premiärministern nomineras av den största gruppen i parlamentet och ges mandat av presidenten att bilda regering.

Den nuvarande regeringskoalitionen består av Bulgariska socialistpartiet, Nationella rörelsen Simeon II och Rörelsen för rättigheter och friheter.

Parlamentet
Utsikt över Largo, där presidenten och ministrarna håller till.

redigera Lagstiftande makt

Bulgarien har ett enkammarparlament som kallas Nationalförsamlingen (Narodno Săbranie) och består av 240 ledamöter valda för en fyraårig mandatperiod i allmänna val. Väljarna röstar på partilistor eller koalitionslistor av flera partier. De 28 administrativa regionerna utgör valkretsar. Listorna måste komma över en spärr på fyra procent för att komma in i parlamentet.

Parlamentet ansvarar för att stifta lagar, godkänna budgeten, planera presidentval, välja och avsätta premiärministern och övriga ministrar, förklara krig, sätta in trupper i andra länder samt ratificera internationella fördrag och överenskommelser.

Det senaste valet skedde i juni 2005 och nästa parlamentsval är planerat till sommaren 2009.

redigera Dömande makt

Det bulgariska rättssystemet består av regionala domstolar, distriktsdomstolar och appellationsdomstolar samt en högsta kassationsdomstol. Dessutom finns en högsta förvaltningsdomstol och ett system av militärdomstolar. Ordförandena i högsta kassationsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen samt generalåklagaren väljs med två tredjedels majoritet av alla medlemmar av högsta rättsliga rådet. Det högsta rättsliga rådet ansvarar för förvaltning och organisering av rättsväsendet.

Författningsdomstolen ansvarar för att bedöma om de lagar och statuter som hänvisas till den är i enlighet med författningen och med internationella fördrag som regeringen har undertecknat. Parlamentet väljer de 12 medlemmarna i författningsdomstolen med två tredjedels majoritet för en period på nio år.

redigera Partipolitik

Huvudartikel: Bulgariens politik

Efter kommunismens fall har det politiska livet i Bulgarien dominerats av de två största partierna Bulgariska socialistpartiet (det gamla statsbärande kommunistpartiet) och Demokratiska krafters union.

redigera Regional och lokal förvaltning

Republiken Bulgariens territorium är indelat i regioner och kommuner. Det finns 263 kommuner.

Bulgarien är sedan 1999 uppdelat i 28 regioner (oblasti), som var och en leds av en landshövding som utses av regeringen. Huvudstaden Sofia utgör en egen region.


redigera Korruption

Bulgarien har en av de högsta nivåerna av korruption bland EU-länderna.[5] Landet rankas på plats nummer 57 (av 163 länder) hur väl de handskas med korruptionen i landet. Betyget de fick var för 2006: 4.0 (Finland som var nummer 1 fick 9,6 och Haiti som var nummer 163, fick 1,8)[6]

Rötterna till den enorma korruption började efter Berlinmurens fall i början av 1990-talet. Tusentals av partitrogna KGB-agenter och brottare slängdes ut på gatan. Under FN's handelsembargo mot Serbien såg de sina första smugglingsmöjligheter och påbörjade sina första nätverk. Brottarna anslöt sig till privata säkerhetsstyrkor (ibland kallade "Mutri") och livaktsbolag och i viss mån blev de entreprenörer med starka band till regeringen.[7]

De senaste åren har Bulgarien erfarit flera mord på dagtid av lejda mördare utklädda till bland annat alkoholister och ortodoxa präster. Den amerikanska ambassaden i Sofia uppskattar dessa beställningsmord till ca 125 stycken sedan 1993, med de flesta som olösta.

Den bulgariska parlamentsledamoten, Atanas Atanasov säger att: "flera länder har Maffia, men i Bulgarien har maffian landet".

När många så kallade affärsmän insåg hur mycket pengar det kommer in från EU till landet gick de från att muta politikerna, till att bli politiker själva. Som en följd av detta har EU frusit investeringstillgångar på närmare 670 miljoner dollar bara under sommaren 2008 efter alarm om att "white-collar-kriminella" har mycket nära kontakt med landets styrande.

Maffiaröröesen i Bulgarien har flyttat från att smuggla cigaretter och alkohol till att istället investera i den ständigt växande fastigehetsmarknaden.[8]

redigera Ekonomi

Huvudartikel: Bulgariens ekonomi

Bulgariens ekonomi krympte dramatiskt efter 1989, då COMECON-marknaden som Bulgarien hade varit nära knuten till förlorades. Levnadsstandarden föll med ungefär 40 procent, men återgick senare till nivån före 1990 i juli 2004. Dessutom drabbades Bulgariens ekonomi hårt av FN:s sanktioner mot Jugoslavien och Irak. De första tecknen på återhämtning visade sig 1994 när bruttonationalprodukten växte och inflationen sjönk. Under 1996 kollapsade dock ekonomin på grund av att internationellt ekonomiskt stöd saknades och att bankväsendet var instabilt. Sedan 1997 har landet varit på väg att återhämta sig, med en BNP-ökning på 4-5 procent, ökande utländska investeringar, makroekonomisk stabilitet och EU-medlemskap 2007.Bulgariens tillväxt ökade något till 6 procent mellan 2004-2007. Bulgariens BNP per capita uppskattades (köpkraftsjusterad) 2006 till 10 400 USA-dollar (världsgenomsnittet uppskattades vid samma tidpunkt till 10 000 USA-dollar [9].

Den regering som tillträdde 2001 förband sig att vidmakthålla de grundläggande målsättningar för den ekonomiska politiken som antagits av dess föregångare 1997, det vill säga att behålla sedelfondssystemet, utöva sund finanspolitik, snabba på privatiseringen och verka för strukturreformer. De ekonomiska prognoserna för 2005 och 2006 förutser fortsatt tillväxt i den bulgariska ekonomin. BNP-tillväxten förväntas öka och arbetslösheten minska. Den bulgariska valutan lev är knuten till euron och man har som mål att införa euro som valuta 2010.

Den 25 april 2005 undertecknade Bulgarien anslutningsfördraget med EU och blev medlem 1 januari 2007.

Bulgarien har just nu en mycket lovande affärsutveckling. Import till Bulgarien - med EU-medlämsländer som största handelspartners - växer kraftigt, ökandes med över 20 procent årligen de senaste 4 åren. Sverige har till och med slagit detta med en ökning på 20 upp till 30 procent under denna period ligger fortfarande efter vad gäller själva kvantiteterna. Utländska direktinvesteringar (FDI) har exploderat med en årlig ökning på 40 procent de 2003-2007, vilket gör Bulgarien till vinnaren i Östeuropa när det gäller att locka till sig FDI. [10]

Generösa skatte- och investerings subventioner har implementerats för att främja utländska investeringar. Bulgarien har Europas lägsta inkomst- och företagsskatt, 10 procent för både privatpersoner och företag. Detta gör Bulgarien till ett mycket förmånligt land att göra affärer i. Vidare har Bulgarien en kompetent, välutbildad arbetskraft, samt även den lägsta medelinkomsten i Europa, vilket gör Bulgarien intressant ur ett "outsourcing"-perspektiv.[11]

redigera Handelsländer

Andel av total handel till världen 2006.[12]

Ryssland - Import: 17%

Tyskland - Export: 9,9%, Import - 12%

Turkiet - Export: 11%, Import: 6%

Italien - Export: 10.1%, Import: 8%

Grekland - Export: 8,5%

redigera Bulgarisk-svenska relationer

Sverige och Bulgarien upprättade diplomatiska förbindelser år 1909. Relationerna kan idag betecknas som utmärkta. Det finns ytterst få utestående bilaterala frågor.

Förbindelserna har successivt breddats och fördjupats genom åren, i synnerhet efter Bulgariens närmande till EU. Kärnan i relationerna utgörs, utöver de EU-relaterade aspekterna, av ökade samhandel, samarbete på energi-, försvars- och de kulturella områdena.

Under 2005 uppgick Sveriges export till Bulgarien till drygt 1,1 miljarder kronor (+42 %), medan importen från Bulgarien under 2007 uppgick till drygt 0,4 miljarder kronor (+ 18%). Första halvåret 2006 ökade exporten till Bulgarien till 0,6 miljarder kronor (+31%) och importen till 0,2 miljarder kronor (+17%). 2007 ökade exporten till Bulgarien till 1,2 miljarder kronor, som såväl exporten till drygt 0,6 miljarder kronor vilket medför en 100 procentig ökning i båda fallen jämfört med 2003. Den stora posten för export till Bulgarien är telekomutrustning, medan den stora posten för import från Bulgarien är inom nästan samma område, det vill säga teknisk apparatur.[13] De svenska direktinvetseringarna hade en snittökning på ca 22 procent mellan 2003-2007.[14] I nuläget finns ett femtiotal svenska företag representerade i Bulgarien. I början på 2007 bildades den Bulgarisk-Svenska handelskammaren som en platform för både stora och mindre svenska företag på plats i Bulgarien. Ungefär samtidigt öppnade Exportrådet ett kontor i Sofia för att främja svensk handel och export till Bulgarien.[15] Ungefär ett 50-tal svenskar bor i Bulgarien.[16]

Svenska MTG förväravde i juli 2008 Nova Television Bulgaria för 620 miljoner Euro. I och med det köpet av Nova Television Bulgaria tar MTG över Bulgariens andra största tv-station. Detta förvärv var MTG´s största i dess historia.[17]

redigera Demografi

Bulgariens demografiska utveckling, 1961-2003.
Populationspyramid för Bulgarien (2005)

Huvudartikel: Bulgariens demografi

Med cirka 80 invånare per km² tillhör Bulgarien de medelmåttigt befolkade staterna. I bäckenet och på slätterna stiger tätheten till mer än 100 invånare per km², medan den sjunker under genomsnittet i de högre bergsregionerna. Den högsta befolkningskoncentrationen har storstäderna Sofia (över 1 000 invånare per km²), Plovdiv, Varna och Russe. Bulgariens totala invånarantal stagnerar, vilket man från statsmakternas sida försöker hejda med bland annat födelsebidrag och ökade barnbidrag.[18]

83,9 % av invånarna i landet är bulgarer. Det finns två större minoritetsgrupper, turkar (9,4 %) och romer (4,7 %). Andra grupper är ryssar, armenier, makedonier, albaner greker, rumäner, med flera [19]. Vid folkräkningar måste makedonierna själva förklara att de existerar eftersom de till skillnad mot andra folkgrupper inte finns angivna i folkräkningsblanketter. Bulgarer är den enda etniska folkgrupp som minskar, då de till stor del emigrerar. Romerna är den etniska gruppen som ökar i allt större utsträckning.

redigera Sociala förhållanden

Staten svarar inte längre för gratis sjukvård eller annan vård. Detta system har ersatts av ett avgiftsfinansierat sjukförsäkringssystem, och läkemedelskostnaderna baseras på inkomst. Privat sjukvård, som var förbjuden 1972-1989, uppmuntras numera. År 1994 fanns enligt WHO 33.3 läkare per 10 000 invånare.

Allmän arbetslöshetsförsäkring existerar inte, men en viss ersättning utgår baserad på familjesituation och längden på arbetslösheten.

Pensionsåldern för män varierar mellan 57-60 år och för kvinnor 52-55 år. Det sociala skyddsnätet har dock brutit samman på grund av den galopperande inflationen och landets ekonomiska utveckling. Värdet på pensioner och andra sociala försäkringar har urholkats, och sjukhusen lider brist på utrustning och medicin. Levnadsstandarden har sjunkit och enligt UNDP (United Nations Development Programme) lever ca 10 % i djup fattigdom - svält är inte ovanligt.

I mitten av 1990-talet fanns ca 14 000 hemlösa barn i Bulgarien. Även ungdomsbrottsligheten ökar, och ca 14 % av alla brott begås av ungdomar.[21]

redigera Språk

Huvudartikel: Bulgariska

Av befolkningen talar 84,8 procent bulgariska, som är ett slaviskt språk och landets enda officiella språk. Bulgariskan övergår i söder i den närbesläktade makedonskan, och mindre grupper i landets sydvästra del talar makedonska (de bulgariska dialekterna övergår gradvis i de makedonska, och ingen skarp gräns finns)[22]. Andra språk som talas är turkiska (med stora dialektala skillnader mot den turkiska som talas i Turkiet), av omkring 600 000 personer, och romani, av omkring 300 000 personer. Bland de turkisk- och romanitalande råder en hög grad av tvåspråkighet med bulgariska som andraspråk.[23]

redigera Utbildning

Utsikt över Kliment Ochridski-universitet i Sofia

De flesta barn går i förskola. Skolplikten, som är åttaårig, inträder vid 7 års ålder. Efter en fyraårig primärskola följer sekundärskolan uppdelad på två fyraåriga stadier. I genomsnitt går knappt 10 % av en årskull till högre studier. Av den vuxna befolkningen var år 1992 2 procent icke läs- och skrivkunnig.

Det finns fem universitet. Det största och äldsta, Kliment Ochridski, ligger i Sofia, grundat 1888. Därutöver finns högskolor för pedagogik, medicin, nationalekonomi, teknik et cetera.[24] Sofias universitet har 15 fakulteter och 3 avdelningar, totalt studerar 14 000 studenter där. Det finns också ett tillhörande universitetsbibliotek, universitetets egen tidning, en datorsal, en idrottslokal och andra diverse byggnader. Nuvarande rektor är Bojan Bioltjev. Universitetet kunde byggas tack vare finansiellt stöd från Evlogi Georgiev och Christo Georgiev, därav finns deras statyer utanför huvudingången.

redigera Religion

Alexander Nevskij-katedralen i Sofia är en av de största ortodoxa kyrkorna i Europa.


Den ortodoxa kristendomen är den dominerande religionen i landet och 82,6 % av befolkningen tillhör den bulgariska ortodoxa kyrkan. 12,2 % av befolkningen är muslimer, 0,6 % katoliker och 0,4 % protestanter.[25]

Enligt siffror från 2001 är de olika religiösa grupperna fördelade enligt[26]:

Religiösa grupper Befolkning
Bulgarisk-ortodoxa 6 552 751
Muslimer 966 978
Katoliker 43 811
Protestanter 42 308
Övriga 14 937
Ej självdefinerade 283 309
Ej visade 24 807
Totalt 7 928 901

redigera Bulgariska ortodoxa kyrkan

De flesta medborgare i Bulgarien (82,6 procent av befolkningen) är åtminstone till namnet medlemmar i Bulgariska ortodoxa kyrkan, som grundades 870 och blev autokefal 927. Många yngre människor som växte upp under de 45 åren med kommunistiskt styre räknar sig dock inte som religiösa,

Bulgariska ortodoxa kyrkan är en självständig nationell kyrka, liksom alla andra nationella grenar av ortodoxa kyrkan. Kyrkan har degraderats till en underlägsen ställning inom den grekisk-ortodoxa kyrkan två gånger, dels under perioden av bysantinsk överhöghet 1018-1185, dels under den osmanska eran 1396-1878, men den har återupplivats som en symbol för bulgarisk nationalism. 2001 hade Bulgariska ortodoxa kyrkan totalt 6 552 000 medlemmar i Bulgarien fördelade på följande elva stift:

redigera Islam

Huvudartikel: Islam i Bulgarien
1500-talsmoskén Banja Basji, uppförd 1576 av den store osmanske arkitekten Sinan, är den enda moské från den osmanska perioden som fortfarande är i bruk i Sofia, Bulgariens huvudstad.

Islam kom till Bulgarien mot slutet av 1300-talet efter att landet erövrats av osmanerna. Under 1400- och 1500-talet växte islam i styrka genom inflyttning av turkar och konvertering av infödda bulgarer. När Bulgarien 1878 blev självständigt var inte mindre än 40 procent av befolkningen muslimer. Andelen har minskat kraftigt sedan dess, mestadels genom emigration. 2001 fanns 967 000 muslimer i Bulgarien (12,2 procent av befolkningen).

redigera Katolska kyrkan

Romersk-katolska kyrkan St Paul i staden Russe

Under 1500- och 1600-talen omvände missionärer från Rom de bulgariska bogomilerna i regionerna Plovdiv och Svisjtov till katolicismen. Ättlingarna till dessa bildar nu merparten av Bulgariens katoliker, som uppgick till 44 000 år 2001.

redigera Protestantismen

Protestantismen infördes i Bulgarien av missionärer från USA 1857-58. Metodisterna kom att växa sig starkast i norra Bulgarien medan kongregationalisterna dominerade i södra delen av landet. Senare gick dessa båda trossamfund samman i Bulgariens evangeliska välgörenhetssällskap som senare kom att bli Evangeliska kyrkoförbundet.

Missionsarbetet fortsatte under andra hälften av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Olika protestantiska församlingar och missionsorganisationer byggde kyrkor, skolor, vårdcentraler och ungdomsgårdar och spred bibelöversättningar och annan andlig litteratur. 1921 introducerades pingstväckelsen av ryska invandrare och pingstförsamlingar bildades i Sofia, Varna, Sliven och Pleven. Adventisterna började sin mission i Dobrudzjaregionen varifrån man spred sin verksamhet till Tutrakan, Ruse, Sofia och Plovdiv.

Under kommunisttiden förföljdes man svårt och misstänkliggjordes på grund av sina många kontakter med västerländska trossyskon. 1949 anklagades 31 pastorer för amerikansk spioneriverksamhet, all kyrklig egendom beslagtogs av staten och möjligheterna att verka försvårades radikalt.

Efter Zjivkovregimens fall 1989 infördes åter religionsfrihet i Bulgarien. Med stöd av västerländsk missionsverksamhet bröt en stor väckelse fram och sedan dess har antalet protestanter i Bulgarien fördubblats och uppgår nu till cirka 50 000, varav omkring hälften är etniska romer.

Den största evangeliska trosriktningen är den bulgariska pingströrelsen med mellan 5 000 och 6 000 troendedöpta medlemmar som 1991 hade 36 pastorer fördelade på 43 församlingar och ambitionen att starta bibelskola i Ruse.

Samma år hade Adventkyrkan 3 500 bulgariska medlemmar, varav två tredjedelar var ungdomar. Man hade begränsad möjlighet att verka under kommunisttiden och ett tjugotal församlingar med 40 pastorer fortsatte att bedriva verksamhet under denna era.

Reformationsrörelsen Sjundedagsadventisterna förbjöds dock på grund av sin pacifistiska hållning och flera medlemmar fängslades på grund av vapenvägran.

redigera Försvar

Bulgarisk BMP-23 i Irak 2004.
Detta avsnitt är en sammanfattning av Bulgariens militär

Det bulgariska försvaret är uppdelat i 3 delar: de bulgariska landstyrkorna, den bulgariska flottan och det bulgariska flygvapnet.

Försvaret, som 2004 bygger på selektiv värnplikt med en första tjänstgöring om nio månader, omfattar 45 000 man med ca 300 000 man i reserv och är organiserat i en armé om 25 000 man med fem mekaniserade brigader. Marinen omfattar 4 400 man med en ubåt, en fregatt, 23 patrullbåtar, två landsättningsfartyg och ett marinflyg med cirka tio stridshelikoptrar med mera. Flygvapnet omfattar 13 100 man med ca 177 stridsflygplan och 25 attackhelikoptrar. Materielen är halvmodern av sovjetiskt och inhemskt ursprung. Halvmilitära säkerhetsstyrkor uppgår till 16 000 man, därtill kommer 18 000 man för järnvägs- och övrigt konstruktionsarbete. Bulgarien sökte 1997 medlemskap i Nato och blev medlem 2004. Försvarskostnaderna har från 1985 till 2001 minskat från 6,6 till 2,8 procent av BNP.

Bulgarien medverkar i några av FN:s fredsbevarande insatser samt därutöver i Irak med 500 man.[27] Tidigare har bulgarisk militär varit verksamma i Kambodja, Bosnien och Herzegovina, Kosovo och Afganistan. Den bulgariska flottan blev fullt utvecklad år 2006 och landstyrkorna väntas bli fullt utvecklade år 2008. De bulgariska elitförbanden har medverkat i uppdrag tillsammans med SAS, Delta Force, KSK, och Spetsnaz från