Blått: dödsstraff avskaffat
Grönt: dödsstraff avskaffat för vanliga brott
Orange: dödsstraff ej avskaffat men ej använt senaste 10 åren
Rött: dödsstraff tillämpas
Dödsstraff innebär att en brottsling döms av domstol till döden genom avrättning.
Innehåll |
redigera Dödsstraffet i världen
Dödsstraffet förekommer idag i många stater i världen, inklusive i världens tre största demokratier, Indien, USA och Japan. Enligt Amnesty International avrättades 2 148 personer under 2005, 94 procent av dem i något av fyra länder: 1 700 i Kina, 94 i Iran, 60 i USA och 86 i Saudiarabien. 69 länder har kvar dödsstraffet i sin lagstiftning och har genomfört avrättningar de senaste 10 åren, 25 länder har kvar straffet men har inte verkställt det på minst 10 år, 11 länder har kvar dödsstraff bara för vissa speciella brott (i allmänhet brott i krigstid). 86 länder har helt tagit bort straffet ur lagstiftningen. Antalet dödsdomar minskar totalt sett i världen, på grund av att antalet minskar i Kina.
redigera Länder som har avskaffat dödsstraffet
De länder som först tog bort dödsstraffet helt ur lagstiftningen var Venezuela (1863), San Marino (1865), Costa Rica (1877), Ecuador (1906), Uruguay (1907), Colombia (1910) och Island (1928). Efter andra världskriget har dödsstraffet, när det en gång avskaffats, inte införts på nytt i något enda europeiskt land utanför forna Sovjetunionen(3). Irland gjorde till och med återinförande av dödsstraff förbjudet i grundlagen, genom folkomröstning 2001.
redigera Filosofin kring dödsstraff
Dödsstraffets varande eller icke varande har diskuterats på ett antal olika sätt. Här beskrivs enkelt och summariskt tre moralfilosofiska skolor och hur man utifrån den beskrivna skolans diskurs kan diskutera dödsstraffet. Se även straffteori.
redigera Utilitarism
Utilitarismen är en morallära som förespråkar att vi skall handla så att följderna av vårt handlande blir så goda som möjligt. Utilitaristens etik är därför konsekventialistisk. En handling är god endast om den ger goda konsekvenser. Vad utilitaristen säger om dödsstraffet beror på vilka argument som som framförs angående vilka konsekvenser dödstraffet kan leda till. Finns forskning och erfarenheter kring dödsstraff som visar på positiva konsekvenser för hela eller stora delar av ett samhälle så är sannolikheten stor att utilitaristen är för dödsstraff, och detta gäller även i det omvända fallet. Handlingen i sig, dödsstraffet, är alltså inte intressant för utilitarismen, utan enbart vilka konsekvenser den leder till. Detta medför att utilitarister kommer fram till vitt skilda ståndpunkter gällande dödsstraffet. Det finns såväl flitiga dödsstraffsförespråkare och motståndare som tillkallar sig utilitarister. Förespråkarna för dödsstraff påvisar att gärningsmän som avrättas aldrig mer kan återfalla i brott, vilket innebär att människor besparas lidande. Ofta framhävs också att dödsstraffet har en avskräckande effekt på brottslingar av grövre brott. Detta resonemang bygger på att människan besitter en i jämförelse med hög grad av rationalitet och självständighet i alla hennes handlingar. Då en människa som är på väg att begå ett grovt brott som är styrkt med dödsstraff (till exempel mord), väljer denne därför att inte begå detta brott i rädsla av att åka fast och därmed bli avrättad. Därmed hindras brottet, och det kan vara något som bidrar till den allmänna lyckan. En utilitaristisk dödsstraffsförespråkare menar att det i en värld med dödsstraff sker att massor av människor undgår smärtan de skulle kunna råka ut för. De menar också att detta förskonade ifrån lidande är större än det lidande de som döms till dödsstraff utsätts för. Ett vanligt skäl mot ovanstående diskussion är att sätta ifråga om människan är så effektiv som tänkesättet antar. Om de flesta grova brott som enligt talesmännen bör ligga till grund för dödsstraff begås av sjuka, förvirrade eller starkt affektiva personer faller straffets avskräckande effekt. Beccaria menade också att det avskräckande i ett straff snarare ligger i dess förutsägbarhet än i dess grymhet. Ett annat utilitaristiskt argument för dödsstraffet är mer utvalt inriktad på den klandrade brottslingen. Här menar man att dödsstraffet är kort och eftertryckligt och bör därmed också vara mer tillmötesgående än ett långt fängelsestraff som normalt är utfallet av grov våldsbrottslighet. Om den dömde lider mindre bör också den hopräknade lyckan vara större. Det finns även utilitaristiska motståndare. Den vanligaste orsaken hos dem är, som vi visat ovan, att man ifrågasätter straffets motbjudande effekt. Om inte straffet skrämmer från att göra brott i någon större utbredning är det ur utilitaristens synsätt helt meningslöst. Inget onödigt lidande blir ju hindrat. Snarare ökar smärtan i världen i och med att man avrättar ett antal människor. En ytterligare orsak med en utilitaristisk karaktär är att dödsstraffet tar en risk att trappa upp en allmän samhällelig våldsspiral. Vidare så kanske det driver brottslingar som vet att de kommer att dömas till dödsstraff om de åker fast till att ta till allt mer desperata metoder. Till exempel gisslandrama antas öka. Båda dessa exempel tyder på en minskad lycka i världen. Ett annat vanligt argument är att dödsstraffet riskerar att skapa en allmän social oro. Det kan till exempel handla om rädsla av att bli oskyldigt dömd till döden.
redigera Pliktetiken eller deontologi
Pliktetiken har en genomgripande annorlunda väg ut när de försöker betygsätta hur människan bör handla. Här försöker man istället hitta lagar för huruvida gärningar är förbjudna eller förordnade, oavsett vilka följderna av detta handlingssätt kan tänkas bli. Att vi skall handla utifrån en moralisk plikt. Ett av de mest kända proverna på att formulera en sådan moralisk plikt är Kant med sin bestämda befallning. En vanlig pliktetisk synpunkt är att livet är heligt och att det därför inte är rätt att döda någon. Detta kan man tycka borde ge att pliktetiker i allmänhet är dödsstraffsmotståndare. Så är dock inte fallet, vi skall visa att det finns såväl förespråkare som motståndare även i det pliktetiska lägret. Pliktetiska motståndare har för vana mena att det alltid är orätt att aktivt och uppsåtligt döda en annan människa oavsett vad konsekvenserna är. Därför är det också oacceptabelt med dödsstraff. Denna ståndpunkt tar ingen hänsyn till om världen blir bättre eller odugligare med dödsstraff. Oavsett vilket är dödande fel och därför även dödsstraff.
Pliktetiker kan även ange sina skäl i en helt annan kurs. Likt föregångaren Kant menar många pliktetiker att brott och straff är intimt förenade. Gärningsmannen som begått ett sånt förfärligt brott ges dödsstraff av rättviseskäl. Utgångspunkten för detta samtal är lika som för motståndaren. Nämligen att livet är heligt. Om en person har tagit en annans liv har den använt sitt eget. Straffet är det vill säga inte till för att stilla offret eller dess anhörigas krav på rättvisa. Pliktetikerns rättrådighet är riktad till gärningsmannen, för att ge denne gottgörelse. Om en förbrytare förtjänar sitt straff får denne gottgörelse genom att sona för sitt brott. Här kan man göra en intresseväckande jämförelse med den förre beskrivna utilitarismen. De talade om att man inte bör tillåta dödsstraffet om det bara orsakar överflödigt lidande hos förövaren. Pliktetikern talar istället om ett sedligt nödvändigt lidande.
redigera Rättighetsetik
Om man är en rättighetsetiker så tillkänner man alla människor och ibland även djur ett antal universella rättigheter. Och då är det människornas skyldighet att därmed inte kränka dessa rättigheter. Huruvida en handling är moralisk korrekt är med andra ord baserad på om några rättigheter blir kränkta. Rättighetsetiker har ofta också tänkt sig att dessa rättigheter bör institutionaliseras i någon form av samhälleligt kontrakt. Och en av dessa rättigheter är då alla människors rätt till sitt eget liv. Detta borde få konsekvensen att dödstraffet är förkastligt. Och så har också de flesta rättighetsetiker resonerat. Människor har alltid rätt till sitt liv och det kan inga argument om avskräckning (utilitarismen) eller vedergällning (pliktetiken) ändra på. Men det finns också rättighetsbaserade argument för dödsstraffet. En av rättighetsetikens grundvalar är att offret (jämför pliktetiken) har rätt till upprättelse om ett brott har begåtts. Dennes rättigheter har ju kränks och den bör därför kompenseras. Vissa av dem säger eller menar att dödsstraffet är en sådan kompensation. Och det kan noteras att när FN:s allmänna förklaring antogs 1948 med artikel 3, "rätten till liv", så accepterade samtidigt nästan alla stater dödsstraffet.
redigera Debatt
SIFOs samhällsbarometer från 1997 visar att en minoritet i Sverige på omkring 40% är för dödsstraff i Sverige[1]. 2006 års samhällsbarometer visar enligt tidningen Metro på en siffra på 33% i Sverige som anser att de finns brott som borde bestraffas med döden, och 56% emot[2]. Viktigt att notera när det gäller den här typen av undersökningar är hur frågan har ställts. Även om man anser att vissa brott kanske borde bestraffas med döden så är det inte därmed säkert att man vill ha dödsstraff.
redigera Referenser
redigera Noter
- ^ http://theses.lub.lu.se/archive/2005/05/23/1116838386-25347-80/buppsats.pdf
- ^ http://www.metro.se/se/article/2006/11/07/08/2045-23/index.xml
3. "Det barbariska straffet",BRÅ-rapport 1997:3, Brottsförebyggande rådet/ H.G. Franck/K. Nyman, BRÅ Information och förlag
redigera Se även
- Avrättning, beträffande de metoder som används
- Dödsstraff i USA, lista efter delstat