Jakas reklama 

 

Porten till förintelselägret Auschwitz med texten Arbeit macht frei

Förintelsen är benämningen på nazisternas försök att utrota de europeiska judarna under andra världskriget. Många avlivades i gaskammare eller av Einsatzgruppen, andra dog som en följd av de usla förhållandena i koncentrationslägren med svält och sjukdomar. Förintelsen skiljer sig på grund av de systematiska, fabriksliknande och statligt organiserade mordmetoderna från de andra massmorden i historien och också ifråga om nazisternas förhållningssätt till politiska motståndare. De hade chansen att överleva när de visade underdånighet. De som enligt Nürnberglagarna – de lagtexter som definierade begrepp som "jude", "arisk" etcetera – klassades som judar var de som först och främst var Förintelsens offer. Ingen hänsyn togs till individerna i gruppen och deras ålder, kön, etcetera.

Systematiskt förföljande av judar har skett upprepade gånger i historien, och omnämns redan i Bibeln.

Begreppet "Förintelsen" är egentligen en direktöversättning av ett begrepp i den terminologi som nazisterna själva använde. Ordet förintelse, "Vernichtung", var det begrepp som man använde inom det tyska nazistpartiet när man pratade om det systematiska mördandet av alla Europas judar. Ibland används även det hebreiska ordet "Shoah". I bland annat den moderna tyskan samt i det engelska och danska språket används begreppet Holocaust, som ursprungligen är grekiska med betydelsen Eldoffer. Denna benämning kom i bruk efter TV-serien Förintelsen från 1978.

Innehåll

redigera Förintelsens historia

redigera Etymologi

Ordet förintelse är en översättning av ordet holocaust, som härstammar från grekiskan och betyder brännoffer. Det användes redan på 1800-talet för att beskriva den första fasen i det armeniska folkmordet. I New York Times den 10 september 1895 löd rubriken ”Another Armenian Holocaust”.

redigera Inskränkning av rättigheter och förföljelse

Redan 1933 inrättades i Dachau vid München det första koncentrationslägret. Här var huvudsakligen politiska motståndare internerade. Strax efter Hitlers maktövertagande inleddes inskränkandet av judarnas rättigheter. Judarna tvingades lämna myndighetstjänster, och från april 1933 blev deras affärer bojkottade. Med Nürnberglagarna 1935 miste judarna sina medborgerliga rättigheter. Väldigt intensiv var förföljelsen under Kristallnatten, 9 november till 10 november 1938, då många synagogor blev nerbrända och tusentals judiska affärer blev förstörda.

redigera Övergång till systematiskt folkmord

Hitler yttrade den 30 januari 1939: Om den internationella finansjudenheten, inom och utom Europa, än en gång skulle lyckas störta folken in i ett världskrig, då blir resultatet inte [...] judenhetens seger, utan förintelsen av den judiska rasen i Europa!

Fram till andra världskrigets början 1939 var målet för nazisternas politik att tvinga judarna till emigration ur Tyskland. Olika planer fanns för detta, bland annat en plan att tvinga ut alla Europas judar till Madagaskar, kallad Madagaskarplanen. Vid ockupationen av Polen 1939 och fälttåget mot Ryssland 1941 ändrades nazisternas strategi; man inledde ett utrotningskrig mot judarna. I Polen, som det enda landet i Europa, införde nazisterna en lag som kriminaliserade gömmande och/eller hjälpande av judar med påföljden att inte bara den aktive utan även hela dennes familj skulle avrättas[1]. Omkring 800 polska familjer, inklusive små barn kom att avrättas till följd av lagen. I andra områden var straffsatsen för hjälp till judar mer differentierad.

I de största polska städerna som Warszawa och Łódź tvingade man den judiska befolkningen att leva i särskilda getton. Judarna i staden och omgivande områden beordrades att flytta in i gettot. Gettona stängdes sedan för att förhindra in och utresor. På grund av hunger, kyla och godtyckliga mord minskade folkmängden stadigt i dessa stängda getton. Från dessa getton deporterades senare judarna till koncentrationsläger.

Under den så kallade Russlandfeldzug (kriget mot Sovjetunionen) följde Einsatzgruppen efter de reguljära arméerna. De företog massarkebuseringar av judiska civila, till exempel i Babij Jar vid Kiev. Ibland deltog också Wehrmacht-soldater eller polismän.

Fotografi från Buchenwald vid befrielsen den 16 april 1945.

redigera Förintelseläger

Huvudartikel: Förintelseläger

Nazisterna tyckte snart att metoden att skjuta ihjäl människor framstod som "ineffektiv". SS-männen påverkades negativt av den psykiska anspänningen. Därtill tog arkebuseringarna alltför lång tid i anspråk. Hösten 1941 provade nazisternas säkerhetstjänst att döda judar med hjälp av mobila gasvagnar. Avlivning med gas hade tidigare använts vid dödandet av bland annat mentalt sjuka personer i en aktion som kallades "eutanasiprogrammet" (dödshjälpsprogrammet) eller Aktion T4. SS-ledningen var dock inte nöjd med de första gasningsexperimenten, och man planerade då att uppföra gaskammare i förintelseläger för att kunna avrätta så många judar som möjligt under kort tid. Dessa läger fanns i:

Från alla av Nazityskland ockuperade länder deporterades judiska personer till förintelseläger. Många dog redan under transporten i järnvägsvagnarna. Efter ankomsten valde SS-läkare ut dem som kunde arbeta och dem som direkt skulle avlivas. De sistnämnda, mest barn, gamla och sjuka, fördes direkt till gaskamrarna, som var kamouflerade som duschrum. Där blev de förgiftade med Zyklon B, ett medel mot skadedjur. Det verksamma ämnet var blåsyra. Döden kom snabbt, inom några minuter. Därefter brändes liken i krematorier. SS tog tillvara hår och guldtänder samt offrens personliga ägodelar, till exempel kläder, glasögon, väskor.

Det finns än i dag levande personer som har överlevt koncentrationslägren, bland dem föreläsaren Mietek Grocher och rättläkaren Jovan Rajs.

redigera Medicinska experiment

I förintelselägren utfördes även medicinska experiment på internerna. I Auschwitz-Birkenau var lägerläkaren Josef Mengele ledande i flera typer av bisarra experiment, vilka utsatte fångarna för stort lidande och oftast ledde till döden. Bland annat försökte han omvandla judar till "arier", injicerade dödliga sjukdomar och utsatte fångarna för högt tryck. En annan läkare som utsatte koncentrationslägerfångar för sadistiska experiment var Carl Clauberg. Andra former av övergrepp var experiment med nedkylning och olika kirurgiska ingrepp.

Delvis på grund av detta utarbetades efter krigsslutet Helsingforsdeklarationen med etiska regler för forskning på människor.

redigera Wannseekonferensen och antalet offer

Den 20 januari 1942 sammankallade Reinhard Heydrich femton högt uppsatta medlemmar av SS, Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, den nazistiska polisstyrelsen och ledare av olika ministerier till en konferens i Berlin vid sjön Großer Wannsee. Wannseekonferensens syfte var att dra upp riktlinjerna för hur "den slutgiltiga lösningen av judefrågan" praktiskt skulle genomföras. I protokollen från konferensen ser man att tanken var att mörda sammanlagt 11 miljoner judar, trots att ord som "massmord" och "förintelse" inte nämns.

I det största förintelselägret Auschwitz-Birkenau mördades troligtvis 1 100 000–1 500 000 människor varav en miljon var judar. Att beräkna det exakta antalet offer försvåras av att många personer inte blev registrerade, innan de dödades i gaskamrarna.

Antal dödade judar enligt boken "Dimensionen des Völkermordes" av Wolfgang Benz.

redigera Andra som dog i lägren

redigera Kopplingen till armeniska folkmordet

Flera av de som senare skulle bli medlemmar i nazistpartiet fanns på plats i osmanska riket under första världskriget under tiden för de armeniska folkmordet. Även Adolf Hitler nämnde innan invasionen av Polen 1939 det armeniska folkmordet i ett tal. De tyskar som fanns i osmanska riket vid tiden var:

redigera Geografisk spridning

Nazityskland och dess allierade erövrade det mesta av Europa.

redigera Albanien

De första judarna kom till Albanien under medeltiden. Under förkrigsperioden uppgick deras antal till endast cirka 200. De bodde främst i kuststäderna. Åren 1941–43 kom 597 judar till Albanien på flykt undan naziregimen. Samtliga dessa räddades till livet. De allra flesta lämnade landet vid krigsslutet. Efter kriget var de kvarvarande judarna i Albanien 200–220. Många av dessa har emigrerat till Israel under de senaste åren.

redigera Ungern

Huvudartikel: Förintelsen i Ungern

redigera Sanningen når omvärlden

Den officiella versionen var att judarna deporterades österut för att utnyttjas som arbetskraft, vilket omvärlden kände till från åtminstone 1941. Den första som berättade om massavrättningar var en kvinnlig läkare, vars SS-patient fått ett nervsammanbrott och talat om vad han sett för henne. Det var ytterst få som trodde att detta var sant.

Under hösten 1942 fick Arvid Fredborg ett fotografi av Theodor Wanner som han skulle lämna till Gustaf V. Fotografiet föreställde en massavrättning på judar. Efter flera omvägar kom fotografiet till Sverige, och Gustaf V skickade troligen kortet vidare till kung Georg VI av Storbritannien. Hösten 1942 började tidningar skriva om folkmordet (till exempel Hugo Valentin), men det dröjde innan utländska journalister förstod att det var fråga om ett systematiskt massmord.

1943 gav Fredborg ut sin bok Bakom Stålvallen varmed folkmordet blev känd för allmänheten. Dess omfattning stod emellertid inte klar förrän efter krigsslutet.

Efter kriget skulle de flesta tyskar insistera på att man inte visste någonting om det statsstyrda folkmordet på judarna. Men så tidigt som den 28 oktober 1941 skrev Friedrich Kellner i sin dagbok:

”En soldat på permission här har sagt att han sett ett fruktansvärt illdåd i det ockuperade Polen. Han såg hur nakna judiska män och kvinnor placerades framför ett långt och djupt dike och sedan på order av en SS-officer sköts i bakhuvudet av ukrainsk milis. De föll ner i diket. Sedan fylldes diket med jord trots att han kunde höra skrik från folk som fortfarande var vid liv. Dessa omänskliga illdåd var så fruktansvärda att några av ukrainarna, som användes som hantlangare, fick nervösa sammanbrott. Samtliga soldater som kände till de omänskliga nazisternas illdåd, ansåg att det tyska folket borde darra av rädsla för den vedergällning som skulle komma".

redigera Motståndrörelse i ockuperade och allierade stater

En del av de europeiska judarna undgick förintelsen då regeringen i deras hemländer motsatte sig nazisternas krav på utlämning.

I Danmark tog kungen Kristian X parti för judarna i sitt land när tyska ockupationsmyndigheter ville tvinga dem att bära judestjärnan, ett gult tygmärke som identifierade judar. Med stor hjälp av den danska befolkningen lyckades man i september och oktober 1943 att smuggla över nästan alla de danska judarna till Sverige, som var neutralt under andra världskriget.

Fascismen i Italien var i motsats till tyskarnas nationalsocialism inte antisemitisk. Vid början av kriget fanns det visserligen lagar som inskränkte judarnas rättigheter men regeringen och arméledningen tänkte inte skicka judiska medborgare i döden. Därför flydde judar från Frankrike och Jugoslavien till Italien. När Italien 1943 bytte sida i kriget, ockuperade Nazityskland landets norra del. Från detta område skickades italienska judar till förintelselägren.

I Bulgarien räddades 50 000 judar tack vare en heroisk insats från den bulgariska regeringen och befolkningen.

Raoul Wallenberg utfärdade svenska "skyddspass" åt flera tusen ungerska judar vilka därigenom undgick Förintelsen. Vidare transporterades judar till Sverige i vitmålade bussar av svenska Röda Korset med Folke Bernadotte i spetsen.

redigera Följder

redigera Om Förintelsen

redigera Förintelsen i litteratur, teater och film

redigera Romaner om Förintelsen

Det finns många litterära skildringar av förintelsen. Några av de mest kända är

redigera Spelfilmer om Förintelsen

redigera Litteratur

redigera Se även

redigera Referenser

  1. ^ Nuns Who Saved Polish Jews, avsnitt CRUSHING CONDITIONS
  2. ^ United States Holocaust Memorial Museum – Jehovahs Witnesses: Victims of the Nazi Era
  3. ^ "Protective Custody" in Concentration Camps. Nazi persecution of Homosexuals 1933-1945. US Holocaust Museum.
  4. ^ "Extermination through Work". Nazi persecution of Homosexuals 1933-1945. US Holocaust Museum.
  5. ^ Translation of Paragraph 175
  6. ^ Denunciations, Arrests, Convictions. Nazi persecution of Homosexuals 1933-1945. US Holocaust Museum.

redigera Externa länkar

wózki widłowe Bielizna nieruchomości Ochota nieruchomości Ursus księgarnia internetowa ekonomiczna