Kärnvapenmakt, stat som besitter kärnvapen. Det finns för närvarande åtta länder i världen som har detonerat kärnvapen. Dessutom finns det starka misstankar om att även Israel har kärnvapen. Enligt internationella ickespridningsavtalet ska kärnvapenmakter sörja för att inte sprida kärnvapen till andra stater, och icke-kärnvapenmakter ska avstå från att skaffa dem.
Innehåll |
redigera Uppskattning av antalet kärnvapen i världen
Här under finns en tabell över de länder som har erkänt innehav av kärnvapen, en uppskattning över antalet kärnladdningar i deras besittning samt året då den första laddningen detonerades. Dessa länder kallas informellt för "kärnvapenklubben" (eng. the Nuclear Club). Med undantag för USA och Ryssland som under internationella avtal tillåter oberoende inspektioner så är listan en uppskattning, i vissa fall en grov sådan. Dessutom ger den ingen indikation på hur många av dessa laddningar som är monterade tillsammans med ett vapensystem, särskilt eftersom det under SORT-avtalet finns tusentals ryska och amerikanska kärnvapen som har inaktiverats i väntan på återanvändning. År 1985 fanns det uppskattningsvis 65 000 kärnvapen i världen, år 2002 fanns det troligtvis cirka 20 000 aktiva kärnvapen.[1]
| Land | Aktiva kärnvapen/total* | Årtal för första detonering |
|---|---|---|
 USA |
5 735/9 960[2] | 1945 ("Trinity") |
 Ryssland (före detta Sovjetunionen) |
5 830/16 000[3] | 1949 ("RDS-1") |
 Storbritannien |
<200[4] | 1952 ("Hurricane") |
 Frankrike |
350[5] | 1960 ("Gerboise Bleue") |
 Folkrepubliken Kina |
400[6] | 1964 ("596") |
 Indien |
75-110[7] | 1974 ("Smiling Buddha") |
 Pakistan |
65-110[8] | 1998 ("Chagai-I") |
 Nordkorea |
1-10[9] | 2006 "(Hwadae-ri)"[10] |
*Ovanstående uppgifter är en uppskattning från Natural Resources Defense Council och som publicerats i Bulletin of the Atomic Scientists, om inte annat anges. Om uppgifter om aktiva och totala antalet kärnvapen finns, har det angetts. Annars har endast en siffra angets. Vissa kärnvapen kan ha angetts som aktiva, fastän de lagrats i vänta på återanvändning. När en uppskattning görs mellan en högre och lägre siffra så är det en uppskattning på hur många laddningar som kan produceras med hjälp av den mängd fissilt material som landet troligtvis har producerat, vilket kan variera beroende på konstruktionen av vapensystemet.
redigera Kärnvapenmakter
- USA
- Sovjetunionen/Ryssland
- Kina
- Israel (har inte officiellt erkänt innehav av kärnvapen, men uppskattas ha tillverkat cirka 200 stridsspetsar) [11]
- Storbritannien
- Frankrike
- Indien
- Pakistan
- Nordkorea
Militäralliansen Nato, som förfogar över USA:s och Storbritanniens kärnvapen, upprätthåller ett kärnvapenparaply för alla dess nitton medlemsstater. USA har inom detta Nato-arrangemang ungefär 200 kärnvapen utplacerade i Belgien, Tyskland, Grekland, Holland, Italien och Turkiet. När alliansen nu utvidgas kommer ytterligare stater att indirekt ha ett försvar knutet till kärnvapenavskräckning.
redigera Tidigare kärnvapenmakter
- Kazakstan, Ukraina och Vitryssland (ska enligt avtal lämnat sina f.d. sovjetiska kärnvapen till Ryssland)
- Sydafrika
redigera Länder som misstänks ha kärnvapenprogram
redigera Länder som tidigare hade kärnvapenprogram
redigera Länder som tidigare haft avancerad kärnvapenforskning
- Sverige. Sverige gjorde under 1950-talet och början av 1960-talet en stor satsning på att utveckla kärnvapenteknologi, den så kallade Den svenska linjen. I mitten av 1950-talet hade Sverige skaffat sig förmågan att tillverka kärnvapen. Reaktorna i Marviken och Ågesta var tänkta att producera plutonium till laddningarna. Det tunga attackflygplanet Saab A36 var avsett som vapenbärare men konstruktionsarbetet stannade vid en förstudie. 1968 undertecknade Sverige icke-spridningsavtalet, i och med det avslutades allt vidare arbete på svenska kärnvapen. källa behövs
redigera Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
- ^ Webster, Paul (July/August 2003). "Just like old times," Bulletin of the Atomic Scientists 59:4: 30-35. [1]
- ^ Norris, Robert S. and Hans M. Kristensen. "U.S. nuclear forces, 2006," Bulletin of the Atomic Scientists 61:1 (January/February 2005): 68-71, [2]
- ^ Norris, Robert S. and Hans M. Kristensen. "Russian nuclear forces, 2006," Bulletin of the Atomic Scientists 62:2 (March/April 2006): 64-67, [3]
- ^ Norris, Robert S. and Hans M. Kristensen. "British nuclear forces, 2005," Bulletin of the Atomic Scientists 61:6 (November/December 2005): 77-79, [4]
- ^ Norris, Robert S. and Hans M. Kristensen. "French nuclear forces, 2005," Bulletin of the Atomic Scientists 61:4 (July/August 2005): 73-75,[5]
- ^ Norris, Robert S. and Hans M. Kristensen. "Chinese nuclear forces, 2003," Bulletin of the Atomic Scientists 59:6 (November/December 2003): 77-80, [6]; Lewis, Jeffery. "The ambiguous arsenal," Bulletin of the Atomic Scientists 61:3 (May/June 2005): 52-59. [7].
- ^ Norris, Robert S. and Hans M. Kristensen. "India's nuclear forces, 2005," Bulletin of the Atomic Scientists 61:5 (September/October 2005): 73-75,[8]
- ^ Norris, Robert S. and Hans M. Kristensen. "Pakistan's nuclear forces, 2001," Bulletin of the Atomic Scientists 58:1 (January/February 2002): 70-71,[9]
- ^ Norris, Robert S. and Hans M. Kristensen. "North Korea's nuclear program, 2005," Bulletin of the Atomic Scientists 61:3 (May/June 2005): 64-67,[10]
- ^ globalsecurity.org. Nuclear Weapons Testing - North Korean Statements