Jakas reklama 

 

Korsun-Tjerkassy-fickan
Del av östfronten under andra världskriget

Karta över operationen (engelska)
Datum 24 januari 194416 februari 1944
Plats Korsun / Tjerkassy, Sovjetunionen
Utfall Sovjetisk seger; tysk evakuering
Stridande
Nazityskland Sovjetunionen Sovjetunionen
Befälhavare
Erich von Manstein
Wilhelm Stemmermann
Theobald Lieb
Hermann Breith
Georgij Zjukov
Nikolaj Vatutin
Ivan Konev
Styrka
56 000 man
70 stridsvagnar
200 000 man
500 stridsvagnar
Förluster
26,000 - 55,000
18,000 tillfångatagna (enligt Sovjetunionen)
24,286 döda eller saknade
55,902 sårade

Korsun-Tjerkassy-fickan var ett slag på östfronten i Ukraina under andra världskriget under vintern 1944 mellan tyska Armégrupp Süd och Röda arméns (1:a ukrainska fronten och 2:a ukrainska fronten). "Fickan" avser att tyska förband blev inringade.

Innehåll

redigera Bakgrund

Efter slaget vid Kursk sommaren 1943 hade Röda armén definitivt övertagit det strategiska initiativet på östfronten och under hårda strider pressat den tyska Armégrupp Süd västerut i Ukraina. Under hösten 1943 retirerade tyskarna över floden Dnepr. Från tysk sida hoppades man kunna hejda Röda armén vid denna flod. Detta misslyckades dock och Röda armén lyckades forcera floden på flera ställen. I början av 1944 hade en tysk frontutbuktning uppstått vid staden Tjerkassy. Från sovjetisk sida planerade man en operation för att skära av och förinta de tyska styrkorna som fanns i denna utbuktning och återupprepa segern från slaget vid Stalingrad. De sovjetiska styrkorna leddes av marskalk Georgij Zjukov.

redigera Slagets förlopp

I slutet av januari 1944 startade Röda armén en dubbel inringningsoperation (se dubbel omfattning) och lyckades inringa den XXXXI. Armeekorps och XI. Armeekorps, två tyska armékårer (sex divisioner, cirka 60 000 man) som försvarade frontutbuktningen väster om Tjerkassy. Tyskarna, under befäl av fältmarskalk Erich von Manstein, insåg snabbt att de inringade tyska enheterna skulle förintas om de inte lyckades bryta sig ur inringningen (man hade slaget vid Stalingrad i färskt minne). Följaktligen satte man igång omfattande anfall för att befria de inringade tyska förbanden. Tyskarna hoppades även kunna inringa de sovjetiska förband som inringat tyskarna. Slaget genomfördes i mycket svåra väder- och terrängförhållanden med bland annat gyttja och dimma, vilket allvarligt försvårade förflyttning av förband. Slaget var taktiskt komplicerat då båda sidor anföll samt försökte inringa sin motståndare. Efter mycket hårda strider lyckades den inringade tyska styrkan bryta sig ur den sovjetiska inringningen, dock kvarlämnades all tyngre materiel så som kanoner och stridsvagnar. Under striderna hade den inringade tyska styrkan delvis "hållits vid liv" av Luftwaffe som flugit in underhåll och evakuerat sårade. Omkring 40 000 tyskar av 60 000 lyckades bryta sig ur inringningen den 16-17 februari (denna siffra inkluderar sårade som flögs ut).

redigera Slagets effekter

Taktiskt kan slaget ses som en tysk seger då Röda armén misslyckades med att förinta den tyska styrkan - vilket var avsikten - och att tyskarna lyckades bryta sig ur inringningen. Att de tyska förbanden höll ihop och fortsatte strida trots att de var inringade kan ses som ett bevis på det väl fungerande tyska ledarskapet och den höga stridsmoralen på taktisk nivå. En allmän skräck att tillfångatas fanns också. Strategiskt var slaget tveklöst en sovjetisk seger då de tyska stridskrafterna i Ukraina ytterligare försvagades allvarligt. Att tyskarna överhuvudtaget hade inringats berodde delvis på Adolf Hitlers ovilja att dra tillbaka tyska förband även då det var uppenbart att det förelåg stor risk att de skulle inringas. Slaget visade också att Röda armén hade blivit minst lika kompetent som tyskarna att planera och leda rörliga operationer. Efter slaget hävdade båda sidor att man avgått med segern.

redigera Övrigt

redigera Litteratur


Bielizna projekty domów wózki widłowe księgarnia internetowa ekonomiczna zbiorniki