|
|||||
| Nationellt valspråk: Peace and Unity, Strength and Progress ("Fred och enighet, styrka och framsteg")
|
|||||
| Nationalsång: Arise Oh Compatriots, Nigeria's Call Obey | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Abuja 9°12' N, 7°11' Ö
|
||||
| Största stad | Lagos | ||||
| Officiellt språk | engelska1 | ||||
| Statsskick President Regeringschef |
republik Umaru Yar'Adua Umaru Yar'Adua |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Storbritannien 1 oktober 1960 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
923 768 km² (31:a) 1,4 % |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
131 859 731 (9:e) 141,4 inv/km² (53:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita |
$50 202 milj (54:e) |
||||
| Valuta | naira (NGN) |
||||
| Tidszon | UTC+1 | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Chappal Wadi 2 419 m ö.h. km² Niger 4100 km |
||||
| Nationaldag | 1 oktober | ||||
| Landskod | NG, NGA | ||||
| Landsnummer | +234 |
||||
| 1. Hausa, igbo och yoruba erkänns som regionala språk. | |||||
Nigeria (från latinets niger, "svart") är en stat i Västafrika, vid Guineabukten, gränsande till Benin (före detta Dahomey), Kamerun, Niger och Tchad. Nigeria är Afrikas folkrikaste land.
Landets största flod Niger faller ut i Biafrabukten via ett omfattande delta. Huvudgrenen rinner genom sex länder, med biflöden från ytterligare några. I Afrika är bara Nilen och Kongofloden större.
Innehåll |
redigera Historia
Den tidigaste kända civilisationen i det som i dag är Nigeria var Nok-folket, som 500 till 200 f Kr upprätthöll en järnålderskultur på Jos-platån.
Mellan 700- och 800-talen e Kr var nordöstra Nigeria en del av Kanem-Bornu-riket. Det var här som islam på 1000-talet introducerades i Nigeria. Mellan Kanem-Bornu och de stora rikena Songhai och Mali låg sju stadsstater, däribland Kano, Zaria, Gobir och Katsina. Hausafolket var regionens främsta handelsfolk och deras språk spreds över norra Nigeria.
Under 1200-talet invandrade nomadfolket fulanierna från väster. Detta folk växte gradvis till både numerärt och styrkemässigt och i början av 1800-talet hade man tagit över stadsstaterna, sedan man segrat i det jihad som utropats av imamen Usman dan Fodio. Under trycket från fulanierna kollapsade Kanem-Bornu-imperiet under 1840-talet. Fulanierna upprättade även sultanatet Sokoto. Härifrån spreds islam söderut in i det skogrika Yorubaland, där yorubafolket, under 1300-talet skapat de mäktiga kungarikena Benin och Oyo.
redigera Europeisk kolonisering
I slutet av 1400-talet bosatte sig först portugiser och sedan holländare, fransmän och engelsmän i kusttrakterna som slavhandlare. Mäktiga hövdingar sålde en mängd yorubaer och iboer som slavar till främlingar. År 1807 förbjöd Storbritannien slavhandeln och tvingade därigenom såväl infödda som européerna att i stället handla med varor, i synnerhet palmolja. Handeln med slavar upphörde emellertid helt först vid århundradets mitt.
År 1861 annekterade Storbritannien Lagos och hela Nigerias kust gjordes 1885 till brittiskt protektorat, sedan européerna delat upp Afrika mellan sig vid Berlinkonferensen.
1886 bildades det brittiska The Royal Niger Company, för att erövra och exploatera regionen. År 1899 övertog den brittiska regeringen styret av Nordnigeria och gjorde området till protektorat. Nigeria började nu ta form, och 1906 sammanslogs Lagos och protektorat Sydnigeria; 1914 förenades norr och söder till protektoratet Nigeria.
Efter världskrigen tilltog den nigerianska nationalismen, inspirerad främst av ibofolket. Många års förhandlingar följde mellan den brittiska regeringen och tre nigerianska partier: Norra folkkongressen (NPC), Aktionsgruppen (AG) och Nationella medborgarrådet (NCNC). Man enades om att Nigeria skulle bli en parlamentarisk federation och 1959 hölls parlamentsval. NPC fick egen majoritet men valde ändå att samregera med NCNC.[1]
redigera Självständigheten
1960 blev Nigeria självständigt. Den nya staten var förbundsstat med vidsträckt självstyrelse i tre, senare fyra, regioner. Detta innebar dock inte att de gamla motsättningarna mellan landdelarna upphörde. Folket i landets norra delar, dit den politiska makten var koncentrerad, hyste misstro mot folket i söder, och dessa å sin sida ansåg att de islamiska hausa-fulani-folken var reaktionära och hindrade Nigerias utveckling. Iboer och yorubaer litade inte heller på varandra. Den tändande gnistan kom i januari 1966, då några unga ibo-officerare störtade förbundsregeringen i en militärkupp och general Ironsi blev statschef. Några månader senare blev han själv mördad vid en ny kupp och ersattes av den kristne generalen Yakubu Gowon. Mellan 10000 och 30000 iboer dödades, och omkring 1 miljon flydde från regionen.
I juni 1967 utropade överste Odumegwu Ojukwu östregionen (Ibo) till en självständig stat, Biafra, med huvudort i Enugu. Detta ledde till ett våldsamt inbördeskrig, som varade 1967–70. Man vet inte med säkerhet hur många som dog under kriget, men översteg troligen en miljon. Kriget var en av de mest tragiska händelserna i Afrikas senare historia. Den påföljande svältkatastrofen blev mycket uppmärksammad internationellt. I januari 1970 fick Biafra ge upp sin självständighet och Ojukwu tvingades fly till Elfenbenskusten.
Efter Biafras sammanbrott organiserade en rad länder ett stort hjälpprogram i kampen mot svälten och nöden i området. När kriget upphört förverkligades planerna på de 12 staterna, och Biafra blev en av dessa. Den ekonomiska och politiska återuppbyggnaden fortsatte under ledning av Gowon och med stöd av en stark ökande oljeproduktion, som placerat Nigeria bland en av världens största ledande oljeproducerande länder. President Gowon störtades 1975 i en militärkupp. Efter fyra års militärstyre genomfördes 1979 allmänna val och en civil styrelse återupprättades. President blev Alhaji Shagari, ledare för det huvudsakliga högerorienterade och pro-västliga nationella partiet.
En ny konstitution antogs 1999. Övergången till civilt styre gick helt odramatiskt. Den nya regeringen har stora uppgifter framför sig, bland annat att återuppbygga ekonomin som raserats av korruption och vanskötsel och att se till att de långvariga etniska och religiösa motsättningarna i landet kan överbryggas. [2]
redigera Geografi
redigera Naturtillgångar
Olja, naturgas, petroleum, tenn, järnmalm, kol, kalksten, bly, zink och odlingsbar mark
redigera Klimat och miljö
Klimatet varierar över landet. I söder är det ekvatorialklimat, i mitten tropiskt och i norr torrt. Det förekommer såväl längre torrperioder som översvämningar.
Några av Nigerias större miljöproblem är att skogen avverkas i för stor omfattning och att vatten, luft och jord är allvarligt förorenade av petroleum. En stor inflyttning till städerna medför luft- och vattenföroreningar där.
redigera Administrativ indelning
Nigeria är indelat i ett huvudstadsområde, Federal Capital Territory (Abuja), och 36 delstater: Abia, Adamawa, Akwa Ibom, Anambra, Bauchi, Bayelsa, Benue, Borno, Cross River, Delta, Ebonyi, Edo, Ekiti, Enugu, Gombe, Imo, Jigawa, Kaduna, Kano, Katsina, Kebbi, Kogi, Kwara, Lagos, Nassarawa, Niger, Ogun, Ondo, Osun, Oyo, Plateau, Rivers, Sokoto, Taraba, Yobe och Zamfara.
Delstaterna och huvudstadsområdet är vidare indelade i totalt 774 lokalt styrda områden, local government areas.
redigera Ekonomi och politik
Nigerias ekonomi baseras på olja och håller nu på att genomgå stora reformer efter år av politisk instabilitet och korruption. Oljan står för 20 procent av BNP och 95 procent av exportinkomsterna. Nigeria har mycket odlingsbar mark, men kan inte längre försörja den stora befolkningen med mat. Tidigare exporterade landet livsmedel, men nu måste man importera. Nigeria har fått hjälp med nedskrivning av sin utlandsskuld av IMF.
År 2000 var 60 procent av befolkningen mycket fattiga, och inkomstskillnaderna är stora. Korruptionen i landet är stor och landet har en omfattande ekonomisk brottslighet, såsom penningtvätt och bedrägerier, till exempel så kallade Nigeriabrev. År 2003 inrättades Economic and Financial Crimes Commission (EFCC) för att motverka ekonomiskt brottslighet. År 2006 rapporterade BBC att 31 av landets 36 statsguvernörer (vilka åtnjuter immunitet under sin ämbetstid) var under utredning av EFCC, misstänkta för korruption [3]. År 2000 låg landet sist av 90 undersökta länder på Transparency Internationals korruptionsindex med ett betyg på 1,2 av 10. [4] I motsvarande undersökning 2006 låg landet på plats 142 av 163 med en poäng på 2,2.[5] Nigeria är också ett av de länder utanför vars kust pirater är vanligast förekommande.
Drygt 60 procent av elektriciteten produceras av fossila bränslen och resterande med vattenkraft. En mindre mängd el exporteras.
redigera Demografi
Aids är ett stort hälsoproblem. År 2001 var nästan 6 procent av den vuxna befolkningen smittad och fram till samma år hade omkring 170 000 människor dött i aids.
- Befolkningens medelålder: 18 år (2002)
- Spädbarnsdödlighet: drygt 7 % (2003)
- Befolkningens medellivslängd: 51 år (2003)
- Religiös tillhörighet: muslimer 50 %, kristna 40 %, inhemska religioner 10 %
- Språk: engelska, hausa, yoruba, igbo, fulani
- Analfabetism: 2003 var drygt 30 % av den vuxna befolkningen analfabeter
redigera Nigerias folk
Nigerias befolkning består av över 250 olika folkslag och stammar, som var och en talar sitt språk eller dialekt. De tre huvudgrupperna är hausa-fulani i norr, yoruba i väster och ibo i öster. Några andra folkgrupper är: ljaw, kanuri, ibibio och tiv.
Många iboer och yorubaer är kristna, medan flertalet hausa-fulanier är muslimer. Även under det brittiska kolonialstyret bevarade de tre folken sina gamla traditioner, men även deras inbördes rivalitet levde kvar. [6]
redigera Språk
Inom landet förekommer många språk. De tre största är hausa som förekommer huvudsakligen i norr, yoruba i söder och ibo (även stavat igbo) i sydost. Dessutom mer än 200 andra språk. Räknar man in mer utpräglade dialekter kommer man upp emot 300 olika. Det officiella språket inom statsförvaltningen är engelska.
- Ljudillustrationer på Motherland Nigeria.
redigera Extern länk
redigera Referenser
- ^ Länder i fickformat, Utrikespolitiska institutet, 2004
- ^ Två miljoner år, berättelsen om människan, utgiven av Det bästa, andra upplagan 1975, 1981; Reader's digest AB, Stockholm; tryckt i Italien
- ^ [1]
- ^ Korruptionsindextabell återgiven i Blomkvist, Hans, "Stat och förvaltning i u-länder", i Rothstein, Bo (red), Politik som organisation Stockholm:SNS Förlag, 2001 (sid. 218-220)
- ^ Corruption Perceptions Index på Engelska Wikipedia
- ^ Två miljoner år, berättelsen om människan, utgiven av Det bästa, andra upplagan 1975, 1981; Reader's digest AB, Stockholm; tryckt i Italien
Algeriet | Angola | Benin | Botswana | Burkina Faso | Burundi | Centralafrikanska republiken | Djibouti | Egypten | Ekvatorialguinea | Elfenbenskusten | Eritrea | Etiopien | Gabon | Gambia | Ghana | Guinea | Guinea-Bissau | Kamerun | Kap Verde | Kenya | Komorerna | Republiken Kongo (Brazzaville) | Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) | Lesotho | Liberia | Libyen | Madagaskar | Malawi | Mali | Marocko | Mauretanien | Mauritius | Moçambique | Namibia | Niger | Nigeria | Rwanda | São Tomé och Príncipe | Senegal | Seychellerna | Sierra Leone | Somalia | Sudan | Swaziland | Sydafrika | Tanzania | Tchad | Togo | Tunisien | Uganda | Västsahara (ockuperat av Marocko) | Zambia | Zimbabwe
Särskilda områden: Mayotte, Réunion (Frankrike) | Kanarieöarna, Plazas de soberanía (Spanien) | Madeira (Portugal) | Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Sankt Helena (Storbritannien)
