- Denna artikel handlar om aposteln Paulus. För andra personer med samma namn, se Paulus (olika betydelser).
| Sankt Paulus | |
|---|---|
| Apostel, Martyr | |
| Född | cirka år 3, Tarsus |
| Död | 64–67, Tre Fontane, Rom |
| Vördas inom | Romersk-katolska kyrkan Ortodoxa kyrkan Östortodoxa kyrkor Anglikanska kyrkogemenskapen |
| Helgedom | San Paolo fuori le Mura, Rom |
| Helgondag | 25 januari (Pauli omvändelse) 29 juni (Apostlarna Petrus och Paulus) 18 november (Petrus- och Paulusbasilikornas invigningsdag) 2008 (Paulusåret) |
| Attribut | Svärd; bok |
| Skyddshelgon för | författare; Azione Cattolica; journalister; Cluny; lekmän; missionsbiskopar; sadelmakare; tältmakare |
Paulus, född cirka år 3 i Tarsus, död cirka år 67 (avrättad med svärd[1]) i Rom, var en apostel, missionär, teolog och nytestamentlig författare som anses ha spelat en mycket stor roll i utformningen och spridningen av den tidiga kristendomen.
Innehåll |
redigera Biografi
Det var vanligt att judiska föräldrar i diasporan gav sina barn både hebreiska och grekiska namn. Hans hebreiska namn var Saul (Saulus i 1917 års Bibelöversättning). Namnet Saul och det grekiska namnet Paulus (egentligen Paulos) används om varandra i Nya Testamentet. Namnet Paulus används mer frekvent då Nya Testamentets grundspråk är grekiska. Paulus helgondag firas den 29 juni, som skall ha varit hans dödsdag.
De viktigaste källorna till kunskap om Paulus liv och verksamhet är dels hans egna brev, dels Apostlagärningarna. Paulus var född i Tarsos i Cicilia/Kilikien (Apg. 9:11, 21:39, 22:3), innehade romerskt medborgarskap (Apg. 16:37f., 22:25-29, 23:27), var av judisk börd och tillhörde Benjamins stam (Romarbrevet 11:1, Filipperbrevet 3:5). Han var farisé och utbildad i den judiska lagen (Filipperbrevet 3:5f., Galaterbrevet 1:14 Apg 23:6, 26:5), enligt Apostlagärningarna av den judiske läraren Gamaliel i Jerusalem (Apg. 22:3).
Som farisé var Paulus mycket nitisk och förföljde ivrigt den tidiga kristna kyrkan (1 Kor. 15:9, Gal. 1:3, Filipperbrevet 3:6, Apg. 8:1-3, 9:1-2). Han deltog som åskådare när Stefanos stenades och skaffade sig tillstånd att själv åka till Damaskus för att bevaka de kristna där. På vägen dit mötte han Jesus i en uppenbarelse (Apg. 9:1-22, 1 Kor. 15:8-10, Gal. 1:15f) och omvändes till kristendomen.
redigera Teologi
Paulus betydelse för kristen teologi ligger bland annat i hans lära om rättfärdiggörelsen: Gud gör människor rättfärdiga på grund av tro.
Galaterbrevet 2:16 och 3:6 ”Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus… Se på Abraham: Han trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.”
Vi får här ett exempel på biblisk kontinuitet, när Paulus kan anknyta en hörnsten i sin teologi till vad Första Mosebok säger om Abraham. Samtidigt ger han utsagan om Abraham en ny nyans; "rättfärdig" i Gamla testamentet betyder lojal mot Guds förbund och vilja, medan Paulus med "rättfärdig" menar den som genom tro kommit in i en fullödig gemenskap med Gud.
Vid sidan om "rättfärdiggörelse" talar dock Paulus också om frälsningen i andra termer, till exempel friköpande, befrielse, soning och försoning. Centrum i hans åskådning är tanken på Jesu Kristi död och uppståndelse och de omvälvande verkningar för mänskligheten och människors gudsförhållande som dessa har.
Paulus verkade efter sin omvändelse cirka år 36 som missionär i Syrien, Mindre Asien, Cypern och Grekland, och hans betydelse för den tidiga kristendomens utbredning kan knappast överskattas.
Kronologin är osäker, men Paulus missionsresor brukar dateras till åren 46-63 och hans brev till åren 50-60. Därmed är dessa troligen de äldsta skrifterna i Nya Testamentet. Hans avrättning i Rom omkring år 64 omnämns inte i Nya testamentet men omskrivs i andra källor.[2]Citat från källa efterfrågat
Under en av sina resor led han år 60 skeppsbrott vid Malta på en liten ö som sedan kommit att kallas Saint Paul's Islet.
redigera Nytestamentliga brev som tillskrivs Paulus
De tretton brev i Nya Testamentet som går under Paulus namn brukar delas in i olika kategorier, exempelvis följande:
- De stora breven
- Fångenskapsbreven
- Övriga brev
Denna indelning är inte kronologisk. Den ordningsföljd i vilken breven står i Nya Testamentet går troligen tillbaka på en samling paulusbrev från Rom, där Romarbrevet och de två andra långa breven, Första och Andra Korinthierbrevet, stod först. Den ungefärliga kronologiska ordningen mellan de brev som allmänt inom nutida forskning anses vara skrivna av Paulus själv är följande:
- 1 Thessalonikerbrevet
- Galaterbrevet
- 1 Korinthierbrevet
- 2 Korinthierbrevet
- Filipperbrevet
- Romarbrevet
- Filemonbrevet
Äktheten är dock omdiskuterad för vissa av Paulusbreven. Praktiskt taget alla nutida forskare räknar med att Romarbrevet, de båda Korinthierbreven, Galaterbrevet, Filipperbrevet, Första Thessalonikerbrevet och Filemonbrevet verkligen skrevs av Paulus själv (eller genom en sekreterare) under hans livstid. När det gäller de övriga breven råder delade meningar inom forskningen. Särskilt pastoralbreven brukar antas vara skrivna av en Paulusanhängare någon generation efter apostelns livstid. Detta i enlighet med ganska utbredd praxis i antiken: skrifter som avfattades i en vördad lärares anda, och kanske innehöll material från denne, kunde tillskrivas denne lärare.
redigera Källor
- ^ Benedetti, Rosanna, Sui passi di Pietro e Paolo a Roma. Cinisello Balsamo: Edizioni San Paolo 1999, s. 56. ”Più avanti ancora, la chiesa delle Tre Fontane, così chiamata a ricordo della testa di Paolo che per tre volte batté sul terreno prima di arrestarsi nell'istante drammatico della morte.”
- ^ Petrus- och Paulusakterna; Eusebios, Kyrkohistoria.
redigera Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Paulus
| Lista över de bibliska Apostlarna |
|
Andreas | Bartolomaios | Filippos | Jakob | Jakob, Alfeus son | Johannes | Judas Iskariot | Matteus | Mattias | Paulus | Simon Ivraren | Simon Petrus | Judas Taddeus | Tomas |
