Pehr Henrik Nordgren, född 19 januari 1944 i Saltvik, död 25 augusti 2008 i Vetil, var en finsk tonsättare, bosatt i Kaustby. Nordgren använde ofta element ur folkmusiken i sina verk. Några exempel:
- Fyra dödsbilder (Neljä kuolemankuvaa) (1968) för kammarorkester
- 1:a violinkonserten (1969)
- Konsert för klarinett, folkinstrument och liten orkester (Konserto klarinetille, kansansoittimille ja pienelle orkesterille) (1970)
- Spelmansporträtt (Pelimannimuotokuvia) (1976)
Han har använt finska folkinstrument såsom kantele som konsertinstrument, till exempel i Equivocations (1981) och i Kantelekonserten (1985).
Ett av hans viktigaste verk är Beaivi, Ahcázan (Solen, min far) för solister, kör och orkester. Verket är komponerat till Nils-Aslak Valkeapääs samiska dikter.
Nordgren studerade 1970-1973 i Japan, och har också skrivit japaninspirerade verk och använt japanska instrument (shakuhachi-flöjt, shamisen, koto och jushichigen) i sin musik.
Trots att Nordgren ofta använde folkinstrument som konsertinstrument så ville han bryta den omedelbara kopplingen till traditionen, genom att till exempel stämma om kantelens oktaver i olika skalor. I verken med japanska instrument används instrumenten som moderna konsertinstrument utan japansk tematik. Instrumenten ger dock genom sin klang en koppling till det japanska.